Mikrobostäder med makroeffekt

Stadsmiljöer definieras till viss del av bristen på utrymme. Och med tanke på att över hälften av världens befolkning bor i städer håller det lilla utrymme som fortfarande finns i världens städer snabbt på att ta slut. Stigande hyror och huspriser gör det ohållbart för många att bo i traditionella villor och lägenheter. Det var som svar på detta som mikrobostadsrörelsen startade.

Men det tog inte slut där.

Klimatkrisens behov av snabba och drastiska åtgärder har gett mikrorörelsen en ny roll. Tack vare att mikrobostäder förbrukar mindre resurser, tar mindre plats och ger ett mindre fotavtryck vid såväl byggnation som underhåll har de nu blivit mer än bara en ekonomisk eller geografisk lösning. De är också en miljövänlig lösning.

Enligt en studie utförd för FN som sammanfattas här innebär tjugo procents minskning av golvytan i ett hus omkring 50–60 % mindre utsläpp för att bygga det. Det kan också leda till tjugo procents minskning av behovet av uppvärmning och kylning under husets användningsfas. Mindre yta innebär också att städernas utbredning minskar och därför också potentiell förstörelse av vildmarksområden. Och det minskade behovet av material ger i sin tur minskat behov av resurser.

I den nya rollen som en mer hållbar lösning dyker nu mikrobostäder även upp utanför städerna.

KOJA är den finske designern Kristian Talvities vision, som nu blivit verklighet. Denna mikrobostad hittar du inte bland skyskraporna i Hong Kong, Sydney eller Toronto, utan uppe på en backe med utsikt över en liten sjö i södra Finland (närmare bestämt strax utanför byn Fiskars). Den lilla kapseln med panoramafönster i toppen av ett träd har mycket större potential än dess modesta utrymme. Den ger besökaren möjlighet att bli ett med naturen och stärka banden mellan människor och deras naturliga omgivning, för att på så sätt göra klimatsituationen mer personligt kännbar.

KOJA började som ett tävlingsbidrag i Polestars designtävling2021 (där den fick ett hedersomnämnande) och utformningen är minimalistisk men ändå uttrycksfull, diskret men ändå djärv. Den är tillverkad av så lite material och så få komponenter som möjligt, vilket visar att design är det verktyg som gör hållbara lösningar eftertraktade. Med andra ord kan design användas för att få konsumenter att göra de rätta valen.

Dessutom är det med detta verktyg som mikrobostäderna, från koreanska "blank canvas"-lägenheter till tyska varucontainrar, görs till mer än bara en pytteliten inomhusmiljö. Bakgrundsbelysta glashyllor och ljus ek gör att denna 65 kvadratmeters mikrolägenhet på Manhattan känns rymlig. Inbyggda möbler och speglar gör att denna tidigare pianostudio i Taipeikänns så ljus och luftig som möjligt. Och trädkojan i Finland med sina panoramafönster och glastak maximerar både känslan av rymd och samhörigheten med den omgivande skogen.

Mikrobostäder blev relevanta av ekonomisk och geografisk nödvändighet. Nu har den globala miljökrisen gjort dem än mer nödvändiga.